En sådan magisk söndag!
Det gick vägen... DET GICK VÄGEN! Gefle reste sig från en bedrövlig situation och höll den kvalplats man hade när allsvenskans sista omgång drog igång igår. Två mål... två hjältar? Nej, efter gårdagens vändning har vi ett helt lag fullt av hjältar! Men kom ihåg att det inte är över ännu.
Vi fick en marddrömsstart nere i Göteborg igår, redan efter 20 minuters spel ledde IFK Göteborg med 2-0 och Gefle var ur Allsvenskan. Det var bedrövelse när vi gick till pausvila och det största hoppet ställdes till att AIK skulle tvåla till Åtvidaberg i den andra halvleken. Och bara två minuter in på den andra halvleken fick vi jubla - inte för att Gefle gjort mål utan för att AIK tagit ledningen borta mot Åtvidaberg - kvalplatsen var våran igen.
Än mer hoppfulla blev vi när Jakob Orlov bokstavligt talat tryckte in reduceringen till 2-1 i den 55:e minuten. Den glädjen som infann sig på vår läktare är svår att beskriva, men vi skulle snart mötas av en obehaglig nyhet. Med ungefär kvarten kvar att spela kvitterade Åtvidaberg hemma mot AIK, och vi var återigen ur Allsvenskan. Trots den enormt obehagliga känslan i kroppen repade samtliga supportrar på läktaren mod och hjälpte till att stötta laget så gott vi bara kunde med ramsor och sånger.
Med ungefär tio minuter kvar att spela fick James Frempong lämna planen och ge plats för ytterliggare en anfallare - Dragan Kapcevic. När denne entrade scenen hade Gefle inte mindre än fyra anfallare på planen, där Hasse Berggren agerade släpande forward bakom trion med Orlov, Dahlberg och Kapcevic. Och den sistnämnde hade bara varit på planen i fem minuter när han blev hela Gävles nya hjälte. En distinkt halv-volley betydde 2-2, ett mål som satte hela vår läktare i sjunde himlen... Det var en glädje som gav både jubel och tårar - något som varade ända till slutsignalen ljöd. Och känslan som infann sig när hela laget kom och gjorde "high five" med oss supportrar är oslagbar. Man kunde se en glöd i ögonen på spelarna, en glöd som visar att alla vet att jobbet inte är slutfört än.
Supporterskaran på plats i Göteborg.
Nu väntar GIF Sundsvall i ett dubbelmöte. Vi spelar borta redan på onsdag, och jag hoppas att ALLA som har minsta lilla koppling till Gefle IF tar sig i kragen och åker med Sky Blues till Sundsvall. Sedan avgörs allting hemma på Strömvallen på söndag, en match jag givetvis också kommer att se även om det betyder att jag blir tvungen att avstå vår egen innebandymatch för att kunna vara på plats. Nu ger vi gärnet grabbar, vi ska spela i Allsvenskan även nästa år!
Det finns inget som kan rubba oss, vi ska aldrig mera ner!
Vi fick en marddrömsstart nere i Göteborg igår, redan efter 20 minuters spel ledde IFK Göteborg med 2-0 och Gefle var ur Allsvenskan. Det var bedrövelse när vi gick till pausvila och det största hoppet ställdes till att AIK skulle tvåla till Åtvidaberg i den andra halvleken. Och bara två minuter in på den andra halvleken fick vi jubla - inte för att Gefle gjort mål utan för att AIK tagit ledningen borta mot Åtvidaberg - kvalplatsen var våran igen.
Än mer hoppfulla blev vi när Jakob Orlov bokstavligt talat tryckte in reduceringen till 2-1 i den 55:e minuten. Den glädjen som infann sig på vår läktare är svår att beskriva, men vi skulle snart mötas av en obehaglig nyhet. Med ungefär kvarten kvar att spela kvitterade Åtvidaberg hemma mot AIK, och vi var återigen ur Allsvenskan. Trots den enormt obehagliga känslan i kroppen repade samtliga supportrar på läktaren mod och hjälpte till att stötta laget så gott vi bara kunde med ramsor och sånger.
Med ungefär tio minuter kvar att spela fick James Frempong lämna planen och ge plats för ytterliggare en anfallare - Dragan Kapcevic. När denne entrade scenen hade Gefle inte mindre än fyra anfallare på planen, där Hasse Berggren agerade släpande forward bakom trion med Orlov, Dahlberg och Kapcevic. Och den sistnämnde hade bara varit på planen i fem minuter när han blev hela Gävles nya hjälte. En distinkt halv-volley betydde 2-2, ett mål som satte hela vår läktare i sjunde himlen... Det var en glädje som gav både jubel och tårar - något som varade ända till slutsignalen ljöd. Och känslan som infann sig när hela laget kom och gjorde "high five" med oss supportrar är oslagbar. Man kunde se en glöd i ögonen på spelarna, en glöd som visar att alla vet att jobbet inte är slutfört än.
Supporterskaran på plats i Göteborg.
Nu väntar GIF Sundsvall i ett dubbelmöte. Vi spelar borta redan på onsdag, och jag hoppas att ALLA som har minsta lilla koppling till Gefle IF tar sig i kragen och åker med Sky Blues till Sundsvall. Sedan avgörs allting hemma på Strömvallen på söndag, en match jag givetvis också kommer att se även om det betyder att jag blir tvungen att avstå vår egen innebandymatch för att kunna vara på plats. Nu ger vi gärnet grabbar, vi ska spela i Allsvenskan även nästa år!
Det finns inget som kan rubba oss, vi ska aldrig mera ner!
Mindre än två timmar till avfärd
Det är nu det sker. Gefles allsvenska existens står återigen på spel. Det blir - i bästa fall kval - men vill det sig illa kan vi vara ur Allsvenskan redan idag. Så här nervös har jag inte varit på länge.
Det har gått spikrakt åt rätt håll sedan Gefle IF tog sig till Allsvenskan 2004. Jag minns debutsäsongen 2005 som om det vore igår. Efter några fina skrällar stod vi inför ett förmodat kval - uträknade av alla "experter" i hela landet - när sista matchen borta mot Assyriska stod för dörren. Och alla minns väl scenerna i Södertälje. Daniel Ytterbom var enormt bra och ledde laget fram till en 3-0 seger - men det var inte färdigt där. Samtliga supportrar och samtliga spelare stod efter slutsignalen och lyssnade till radiosporten, och jublet som bröt ut när det förkunnades att IFK Göteborg besegrat Landskrona med 4-2 visste inga gränser. Trots att vi var så enormt nederlagstippade hade vi fixat ett nytt allsvenskt kontrakt, utan att ens behöva kvala.
Sedan den dagen har det, som sagt, gått spikrakt i rätt rikttning för Gefle - ända tills i år. Det har varit en mer eller mindre turbulent säsong för våra hjältar, trots ett lag som på pappret är bättre än tidigare upplagor. Mikael Dahlberg värvades, som uttalad forward, från Djurgården. Han har spelat innermittfältare tillsammans med Youssef Chibsah och där har han haft det minst sagt tungt. Men det tycker jag inte vi ska lasta "Micke" för, han blev värvad som forward och bör spela längst fram - någonting han har visat i de senaste matcherna. Alexander Gerndt började säsongen på ett lysande sätt, för att sedan ta vid på ett än mer briljant sätt i Helsingborg som köpte loss honom när transferfönstret öppnade igen. Kan möjligen vara Gefles största tabbe sedan comebacken i Allsvenskan?
Nu hade vi lite tur och fick hjälp av Djurgårdens eleganta självmål i slutminuterna förra helgen, men tyvärr tror jag inte att vi kan förlita oss på turen i denna sista allsvenska omgång 2010. Vi lär knappast få någon hjälp av AIK, som i sista matchen möter Åtvidaberg idag. "Gnaget" ordnade nytt kontrakt förra helgen och har absolut ingenting att spela om. Samtidigt vet alla hur fruktansvärt svårt Gefle har haft borta mot IFK Göteborg de senaste åren. Det vi kan se som positivt är att "Blåvitt" inte heller har något att spela om i den sista omgången men ser man till den matchen kontra Åtvidabergs hemmamatch mot AIK så är skillnaden ganska tydlig. Så hur ska vi ordna detta?
Jag vill blicka tillbaka till bragden år 2005, comebacken i Allsvenskan. Vi ordnade nytt kontrakt i den sista omgången men då stod en rad imponerande resultat på vägen. Jag tänker givetvis tillbaka till juli månad, då Gefle besegrade IFK Göteborg på Gamla Ullevi med 1-0 efter att Daniel Bernhardsson prickat in matchens enda mål med pannan i den första halvleken. Nu tror jag att vi ska ställa vårt största hopp till Jonas Lantto - spelaren som jag personligen tyckte skulle få priset som årets spelare i Gefle IF. Har han en bra dag kan han lika gärna stå för ett par, tre mål på egen hand. Om han spelar fram till dem eller gör dem själv rör mig inte i ryggen.
Jonas Lantto
Sedan har vi förstås en joker i leken i James Frempong. Yttermittfältaren har blandat briljanta insatser med att vara helt osynlig. Efter att Frempong varit avstängd senast kan jag bara ana att en ny briljant insats står närmast till hands. Och får vi igång bägge kantspelarna - Frempong och Lantto - blir vi jäkligt jobbiga att tas med idag. Samtidigt kan man inte ha några större förväntningar på att Gefle ska besegra IFK Göteborg på bortaplan efter en så tung säsong, speciellt inte eftersom laget vi möter har varit ett verkligt spöke för oss de senaste åren. Men det är nu man verkligen känner att hoppet är det sista som överger en...
Fram med ölen, för nu åker vi - till Göteborg för tre friska poäng!
Det har gått spikrakt åt rätt håll sedan Gefle IF tog sig till Allsvenskan 2004. Jag minns debutsäsongen 2005 som om det vore igår. Efter några fina skrällar stod vi inför ett förmodat kval - uträknade av alla "experter" i hela landet - när sista matchen borta mot Assyriska stod för dörren. Och alla minns väl scenerna i Södertälje. Daniel Ytterbom var enormt bra och ledde laget fram till en 3-0 seger - men det var inte färdigt där. Samtliga supportrar och samtliga spelare stod efter slutsignalen och lyssnade till radiosporten, och jublet som bröt ut när det förkunnades att IFK Göteborg besegrat Landskrona med 4-2 visste inga gränser. Trots att vi var så enormt nederlagstippade hade vi fixat ett nytt allsvenskt kontrakt, utan att ens behöva kvala.
Sedan den dagen har det, som sagt, gått spikrakt i rätt rikttning för Gefle - ända tills i år. Det har varit en mer eller mindre turbulent säsong för våra hjältar, trots ett lag som på pappret är bättre än tidigare upplagor. Mikael Dahlberg värvades, som uttalad forward, från Djurgården. Han har spelat innermittfältare tillsammans med Youssef Chibsah och där har han haft det minst sagt tungt. Men det tycker jag inte vi ska lasta "Micke" för, han blev värvad som forward och bör spela längst fram - någonting han har visat i de senaste matcherna. Alexander Gerndt började säsongen på ett lysande sätt, för att sedan ta vid på ett än mer briljant sätt i Helsingborg som köpte loss honom när transferfönstret öppnade igen. Kan möjligen vara Gefles största tabbe sedan comebacken i Allsvenskan?
Nu hade vi lite tur och fick hjälp av Djurgårdens eleganta självmål i slutminuterna förra helgen, men tyvärr tror jag inte att vi kan förlita oss på turen i denna sista allsvenska omgång 2010. Vi lär knappast få någon hjälp av AIK, som i sista matchen möter Åtvidaberg idag. "Gnaget" ordnade nytt kontrakt förra helgen och har absolut ingenting att spela om. Samtidigt vet alla hur fruktansvärt svårt Gefle har haft borta mot IFK Göteborg de senaste åren. Det vi kan se som positivt är att "Blåvitt" inte heller har något att spela om i den sista omgången men ser man till den matchen kontra Åtvidabergs hemmamatch mot AIK så är skillnaden ganska tydlig. Så hur ska vi ordna detta?
Jag vill blicka tillbaka till bragden år 2005, comebacken i Allsvenskan. Vi ordnade nytt kontrakt i den sista omgången men då stod en rad imponerande resultat på vägen. Jag tänker givetvis tillbaka till juli månad, då Gefle besegrade IFK Göteborg på Gamla Ullevi med 1-0 efter att Daniel Bernhardsson prickat in matchens enda mål med pannan i den första halvleken. Nu tror jag att vi ska ställa vårt största hopp till Jonas Lantto - spelaren som jag personligen tyckte skulle få priset som årets spelare i Gefle IF. Har han en bra dag kan han lika gärna stå för ett par, tre mål på egen hand. Om han spelar fram till dem eller gör dem själv rör mig inte i ryggen.
Jonas Lantto
Sedan har vi förstås en joker i leken i James Frempong. Yttermittfältaren har blandat briljanta insatser med att vara helt osynlig. Efter att Frempong varit avstängd senast kan jag bara ana att en ny briljant insats står närmast till hands. Och får vi igång bägge kantspelarna - Frempong och Lantto - blir vi jäkligt jobbiga att tas med idag. Samtidigt kan man inte ha några större förväntningar på att Gefle ska besegra IFK Göteborg på bortaplan efter en så tung säsong, speciellt inte eftersom laget vi möter har varit ett verkligt spöke för oss de senaste åren. Men det är nu man verkligen känner att hoppet är det sista som överger en...
Fram med ölen, för nu åker vi - till Göteborg för tre friska poäng!
