Mindre än två timmar till avfärd
Det är nu det sker. Gefles allsvenska existens står återigen på spel. Det blir - i bästa fall kval - men vill det sig illa kan vi vara ur Allsvenskan redan idag. Så här nervös har jag inte varit på länge.
Det har gått spikrakt åt rätt håll sedan Gefle IF tog sig till Allsvenskan 2004. Jag minns debutsäsongen 2005 som om det vore igår. Efter några fina skrällar stod vi inför ett förmodat kval - uträknade av alla "experter" i hela landet - när sista matchen borta mot Assyriska stod för dörren. Och alla minns väl scenerna i Södertälje. Daniel Ytterbom var enormt bra och ledde laget fram till en 3-0 seger - men det var inte färdigt där. Samtliga supportrar och samtliga spelare stod efter slutsignalen och lyssnade till radiosporten, och jublet som bröt ut när det förkunnades att IFK Göteborg besegrat Landskrona med 4-2 visste inga gränser. Trots att vi var så enormt nederlagstippade hade vi fixat ett nytt allsvenskt kontrakt, utan att ens behöva kvala.
Sedan den dagen har det, som sagt, gått spikrakt i rätt rikttning för Gefle - ända tills i år. Det har varit en mer eller mindre turbulent säsong för våra hjältar, trots ett lag som på pappret är bättre än tidigare upplagor. Mikael Dahlberg värvades, som uttalad forward, från Djurgården. Han har spelat innermittfältare tillsammans med Youssef Chibsah och där har han haft det minst sagt tungt. Men det tycker jag inte vi ska lasta "Micke" för, han blev värvad som forward och bör spela längst fram - någonting han har visat i de senaste matcherna. Alexander Gerndt började säsongen på ett lysande sätt, för att sedan ta vid på ett än mer briljant sätt i Helsingborg som köpte loss honom när transferfönstret öppnade igen. Kan möjligen vara Gefles största tabbe sedan comebacken i Allsvenskan?
Nu hade vi lite tur och fick hjälp av Djurgårdens eleganta självmål i slutminuterna förra helgen, men tyvärr tror jag inte att vi kan förlita oss på turen i denna sista allsvenska omgång 2010. Vi lär knappast få någon hjälp av AIK, som i sista matchen möter Åtvidaberg idag. "Gnaget" ordnade nytt kontrakt förra helgen och har absolut ingenting att spela om. Samtidigt vet alla hur fruktansvärt svårt Gefle har haft borta mot IFK Göteborg de senaste åren. Det vi kan se som positivt är att "Blåvitt" inte heller har något att spela om i den sista omgången men ser man till den matchen kontra Åtvidabergs hemmamatch mot AIK så är skillnaden ganska tydlig. Så hur ska vi ordna detta?
Jag vill blicka tillbaka till bragden år 2005, comebacken i Allsvenskan. Vi ordnade nytt kontrakt i den sista omgången men då stod en rad imponerande resultat på vägen. Jag tänker givetvis tillbaka till juli månad, då Gefle besegrade IFK Göteborg på Gamla Ullevi med 1-0 efter att Daniel Bernhardsson prickat in matchens enda mål med pannan i den första halvleken. Nu tror jag att vi ska ställa vårt största hopp till Jonas Lantto - spelaren som jag personligen tyckte skulle få priset som årets spelare i Gefle IF. Har han en bra dag kan han lika gärna stå för ett par, tre mål på egen hand. Om han spelar fram till dem eller gör dem själv rör mig inte i ryggen.
Jonas Lantto
Sedan har vi förstås en joker i leken i James Frempong. Yttermittfältaren har blandat briljanta insatser med att vara helt osynlig. Efter att Frempong varit avstängd senast kan jag bara ana att en ny briljant insats står närmast till hands. Och får vi igång bägge kantspelarna - Frempong och Lantto - blir vi jäkligt jobbiga att tas med idag. Samtidigt kan man inte ha några större förväntningar på att Gefle ska besegra IFK Göteborg på bortaplan efter en så tung säsong, speciellt inte eftersom laget vi möter har varit ett verkligt spöke för oss de senaste åren. Men det är nu man verkligen känner att hoppet är det sista som överger en...
Fram med ölen, för nu åker vi - till Göteborg för tre friska poäng!
Det har gått spikrakt åt rätt håll sedan Gefle IF tog sig till Allsvenskan 2004. Jag minns debutsäsongen 2005 som om det vore igår. Efter några fina skrällar stod vi inför ett förmodat kval - uträknade av alla "experter" i hela landet - när sista matchen borta mot Assyriska stod för dörren. Och alla minns väl scenerna i Södertälje. Daniel Ytterbom var enormt bra och ledde laget fram till en 3-0 seger - men det var inte färdigt där. Samtliga supportrar och samtliga spelare stod efter slutsignalen och lyssnade till radiosporten, och jublet som bröt ut när det förkunnades att IFK Göteborg besegrat Landskrona med 4-2 visste inga gränser. Trots att vi var så enormt nederlagstippade hade vi fixat ett nytt allsvenskt kontrakt, utan att ens behöva kvala.
Sedan den dagen har det, som sagt, gått spikrakt i rätt rikttning för Gefle - ända tills i år. Det har varit en mer eller mindre turbulent säsong för våra hjältar, trots ett lag som på pappret är bättre än tidigare upplagor. Mikael Dahlberg värvades, som uttalad forward, från Djurgården. Han har spelat innermittfältare tillsammans med Youssef Chibsah och där har han haft det minst sagt tungt. Men det tycker jag inte vi ska lasta "Micke" för, han blev värvad som forward och bör spela längst fram - någonting han har visat i de senaste matcherna. Alexander Gerndt började säsongen på ett lysande sätt, för att sedan ta vid på ett än mer briljant sätt i Helsingborg som köpte loss honom när transferfönstret öppnade igen. Kan möjligen vara Gefles största tabbe sedan comebacken i Allsvenskan?
Nu hade vi lite tur och fick hjälp av Djurgårdens eleganta självmål i slutminuterna förra helgen, men tyvärr tror jag inte att vi kan förlita oss på turen i denna sista allsvenska omgång 2010. Vi lär knappast få någon hjälp av AIK, som i sista matchen möter Åtvidaberg idag. "Gnaget" ordnade nytt kontrakt förra helgen och har absolut ingenting att spela om. Samtidigt vet alla hur fruktansvärt svårt Gefle har haft borta mot IFK Göteborg de senaste åren. Det vi kan se som positivt är att "Blåvitt" inte heller har något att spela om i den sista omgången men ser man till den matchen kontra Åtvidabergs hemmamatch mot AIK så är skillnaden ganska tydlig. Så hur ska vi ordna detta?
Jag vill blicka tillbaka till bragden år 2005, comebacken i Allsvenskan. Vi ordnade nytt kontrakt i den sista omgången men då stod en rad imponerande resultat på vägen. Jag tänker givetvis tillbaka till juli månad, då Gefle besegrade IFK Göteborg på Gamla Ullevi med 1-0 efter att Daniel Bernhardsson prickat in matchens enda mål med pannan i den första halvleken. Nu tror jag att vi ska ställa vårt största hopp till Jonas Lantto - spelaren som jag personligen tyckte skulle få priset som årets spelare i Gefle IF. Har han en bra dag kan han lika gärna stå för ett par, tre mål på egen hand. Om han spelar fram till dem eller gör dem själv rör mig inte i ryggen.
Jonas Lantto
Sedan har vi förstås en joker i leken i James Frempong. Yttermittfältaren har blandat briljanta insatser med att vara helt osynlig. Efter att Frempong varit avstängd senast kan jag bara ana att en ny briljant insats står närmast till hands. Och får vi igång bägge kantspelarna - Frempong och Lantto - blir vi jäkligt jobbiga att tas med idag. Samtidigt kan man inte ha några större förväntningar på att Gefle ska besegra IFK Göteborg på bortaplan efter en så tung säsong, speciellt inte eftersom laget vi möter har varit ett verkligt spöke för oss de senaste åren. Men det är nu man verkligen känner att hoppet är det sista som överger en...
Fram med ölen, för nu åker vi - till Göteborg för tre friska poäng!
Kommentarer
Trackback
