Nedräkningen kan börja; 10 dagar kvar
Så har jag äntligen gett mig ut i spåret inför Vasaloppet 2010. Själva åkningen gick helt okej när jag, för första gången på över 10 år, gav mig ut i spåren i Hemlingby i onsdags. Armarna kändes bra, benen kändes bra och flåset kändes bra. Det enda som jag kände av var nere i ländryggen men med ett par stavar som är lite längre ska nog det också vara lugnt.
Efter att lillebror begav sig ut på den 9 mil långa sträckan förra året bestämde jag mig för att inte vara sämre genom att anmäla mig till årets Vasalopp. Träningen har dock uteblivit så jag räknar inte med att kunna hänga med brorsan hela vägen till upploppet som var planen från början. Målet får istället bli att kort och gott ta sig hela vägen in i mål, men då gäller att jag sätter fart ute i spåren de sista 10 dagarna innan Öppet Spår går av stapeln måndagen den 1 mars. För de 6 km som körts hittills är inte på långa vägar tillräckligt, och nu siktar jag på att åka minst en mil varje dag ända fram till avfärden mot Dalarna.
Vid sidan om det går innebandyn helt okej, åtminstone personligen. Tyvärr förlorade vi (Gävle Södra) med 6-4 i en viktig toppmatch på bortaplan mot Åmot senaste helgen och tappade tredjeplatsen. Det är dock väldigt jämnt uppe i toppen och kan vi hitta tillbaka till det spel vi hade innan senaste förlusten finns alla möjligheter att vinna de fyra matcher som är kvar att spela. Det lite tråkiga är att jag känner mig tveksam till spel i helgen, eftersom att jag åkte på en ganska duktig lårkaka på träningen igår kväll. Men klarar Anja Pärson att åka superkombinationen med en skada i vadmuskeln så borde man väl kunna spela en innebandymatch med en lårkaka?!
Jag ska faktiskt prova att ge mig ut i Hemlingbys spår med lillebror idag och trotsa smärtorna. Det känns redan mycket bättre än vad det gjorde igår kväll och det är skönt. Att vädrets makter inte är på vår sida idag, med snö som vräker ner, är inte mycket att göra åt. Lillebror åkte Vasaloppet under liknande förhållande förra året och det är ju lika bra att träna i hopplösa förhållanden ifall det skulle bli 9 mils djävulskap när årets lopp går av stapeln.
Efter att lillebror begav sig ut på den 9 mil långa sträckan förra året bestämde jag mig för att inte vara sämre genom att anmäla mig till årets Vasalopp. Träningen har dock uteblivit så jag räknar inte med att kunna hänga med brorsan hela vägen till upploppet som var planen från början. Målet får istället bli att kort och gott ta sig hela vägen in i mål, men då gäller att jag sätter fart ute i spåren de sista 10 dagarna innan Öppet Spår går av stapeln måndagen den 1 mars. För de 6 km som körts hittills är inte på långa vägar tillräckligt, och nu siktar jag på att åka minst en mil varje dag ända fram till avfärden mot Dalarna.
Vid sidan om det går innebandyn helt okej, åtminstone personligen. Tyvärr förlorade vi (Gävle Södra) med 6-4 i en viktig toppmatch på bortaplan mot Åmot senaste helgen och tappade tredjeplatsen. Det är dock väldigt jämnt uppe i toppen och kan vi hitta tillbaka till det spel vi hade innan senaste förlusten finns alla möjligheter att vinna de fyra matcher som är kvar att spela. Det lite tråkiga är att jag känner mig tveksam till spel i helgen, eftersom att jag åkte på en ganska duktig lårkaka på träningen igår kväll. Men klarar Anja Pärson att åka superkombinationen med en skada i vadmuskeln så borde man väl kunna spela en innebandymatch med en lårkaka?!
Jag ska faktiskt prova att ge mig ut i Hemlingbys spår med lillebror idag och trotsa smärtorna. Det känns redan mycket bättre än vad det gjorde igår kväll och det är skönt. Att vädrets makter inte är på vår sida idag, med snö som vräker ner, är inte mycket att göra åt. Lillebror åkte Vasaloppet under liknande förhållande förra året och det är ju lika bra att träna i hopplösa förhållanden ifall det skulle bli 9 mils djävulskap när årets lopp går av stapeln.
Kommentarer
Trackback
