Alla verkar göra det - varför inte jag!?

Det verkar bli populärt med bloggar och bilddagböcker. De flesta använder det, så tänker ge det ett försök. Tänker dock inte vara så frekvent att jag bloggar varje dag, ett par gånger i veckan får räcka. Mer än så har jag helt enkelt inte tid med. Har även kommit fram till att det faktiskt kan vara lite kul att titta tillbaka i arkivet och se vad som egentligen har hänt i livet, eller om det är så illa att man inte ens har något liv. Tror att jag har det iaf.

Det här inlägget blir nog rätt så långt, tänkte ta upp det som hänt i min senare del av livet. Och nej, jag tänker inte dra upp hela året utan den senaste månaden. Den har varit så händelserik så det räcker och blir över med information. Ska dock påpeka att jag inte tänker bry mig om att skaffa någon bilddagbok, bilder kan man ju faktiskt lägga upp här.

Mitt liv har fått sig en rejäl knuff i rätt riktning den senaste månaden. Jobb har inte direkt växt på träd här i Gävle på senare tid och intervjuer har det också varit ont om. Så för cirka två veckor sedan fick jag ett tips av en polare som jobbar på ett lager här i stan om att de behövde mer folk, så jag tog upp telefonen och ringde dit för att prata med chefen. Efter ett väldigt kort samtal, chefen var väldigt stressad, hade jag fått mig en arbetsintervju till kl 09:00 dagen efter. Senare på dagen ringde ett - för mig - okänt nummer så jag fick svara lite artigt. Och tur var väl det, för samtalet kom från Stockholm och ett företag där jag hade sökt jobb. Domen löd intervju om en knapp vecka nere i Stockholm på ett IT-företag för ett jobb jag länge har drömt om.

Några veckor innan hade det hänt en del saker som gjorde att jag mådde väldigt bra just då, vilket jag kommer beröra lite senare. Så när jag plötsligt hade fått två intervjuer öppnade jag fönstret i vardagsrummet och tittade upp mot en klarblå himmel och sa, lite ironiskt: - Har du vaknat nu, Gud? Med tanke på min tidigare lycka inom jobbsökandet var jag naturligtvis ganska skeptisk till att få jobb, men ändå på ett väldigt bra humör.

Sen var det dagen efter, ja. Intervju 09:00 för lagerjobbet. Eftersom chefen väldigt klart uttryckt sig om hur viktigt det var att inte komma försent tog jag det säkra för det osäkra. Någon sömn blev det inte den natten, jag höll mig vaken hela natten och åkte direkt till intervjun. Annars hade jag väl med största säkerhet inte kommit i tid, min dygnsrytm var inte direkt den bästa just för stunden. Intervjun tog lite längre tid än telefonsamtalet dagen innan men var ändå rätt så avslappnat, förstod direkt att det var en kanonbra arbetsgivare om jag skulle få jobb. Efter ungefär en timme, innehållande en intervju och en ordentligt guidad tur inne på lagrets alla avdelningar, fick jag frågan om jag hade något jag funderade på eller om det fanns något jag ville tänka över. Snabbt svarade jag att jag gärna började arbeta hos dem så fort som möjligt, varvid chefen sa: - Kanon, då ses vi klockan 08:00 imorgon bitti!

Jobbet var mitt och det kändes helt underbart. Lagerjobb har jag pysslat med tidigare och det stormtrivs jag verkligen med. Det var i Norge år 2004 som jag jobbade på lager första gången, sedan var det ett ganska snarliknande jobb jag hade i Uppsala året efter innan jag jobbade på ett lager i Norge även förra året. Nu är det slut på tiderna med tråkiga skitjobb som man varit tvungen att ta bara för att få meriter och lite extra pengar att leva för. På måndag går jag in på min tredje vecka på jobbet och allt har fungerat jättebra hittills men det som känns ännu bättre är att jag har blivit placerad på samma avdelning som min kompis som jobbar där sen tidigare.

Hur var det annars då? Det är så här förstår ni, för ungefär en månad sen hände något som verkligen gjorde mig glad. Sedan har denna händelse pågått och varit konstant - ända tills för en knapp vecka sedan. Då hände någonting som verkade förändra hela situationen. Vad det var som hände har jag inte en aning om, även fast jag tror att jag har förstått vad det handlar om. Människokännare som jag är (eller iaf anser mig vara) har fått mig att ana ett och annat och jag är ganska säker på att den negativa känsla som krupit in i kroppen på mig är verklig. Det är dock vissa saker jag inte begriper och det är det som gör mig förvirrad. Men vad jag tycker och vad jag vill är jag helt säker på, det är vad som gör mig så väldigt fundersam och tankspridd.

Det blir ju som en hel bok att ge ut det här, det har blivit dags att avsluta och kasta sig till sängs. Blir nog lite mysig musik och kramkalas med mitt gosdjur ikväll. Inte det jag egentligen hade viljat men det får duga för ikväll. Plikten kallar ju imorgon, ska jobba extra med start 09:00 en söndag - dubbelt betalt gör det värdigt.

Sov gott, dröm sött och vakna med ett leende på läpparna!


Kvällens känsla: Mariah Carey - All I've ever wanted

If you only knew, what I feel for you
If you only lived for me, the way I live for you
I'd be in heaven
My dreams, would come true

'cause all, I've ever wanted
Is you, and you alone
And I love you so, more than you could ever know
All I've ever wanted, Is you

If you were my own, to caress and hold
I would shower you with love, and drown within your soul
'cause I live and breath for you
And I really need, you to know

That all, I've ever wanted
Is you, and you alone
And I love you so, more than you could ever know
All I've ever wanted, is you

Kommentarer
Postat av: Erik

Hej :D

2008-05-20 @ 21:50:36
URL: http://agnanaurion.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0