Titta - jag lever!
Efter en tids frånvaro från bloggen har jag hittat tillbaka. Mycket har hänt den här veckan som har gått. Framförallt har EM i fotboll tagit ordentlig snurr. Sen är det lite annat också. Det märks om du fortsätter läsa.
Nu har det äntlgen sparkat igång. EM i fotboll är väl ungefär halvvägs gånget och det har svettats en hel del framför TV-apparater på lite olika ställen. Och vi fick ju en så perfekt start på mästerskapet. 2-0 mot regerande mästarna Grekland, efter en övertygande insats, trots många val från förbundskapten Lars Lagerbäck som kan ifrågasättas. Och det såg ju så bra ut mot Spanien. Efter Spaniens ledningsmål i den första halvleken tog Sverige över matchen och var det klat bättre laget. Och visst kom det förlösande målet som betydde 1-1, målet som väckte hela O'Learys i Gävle. Jublet från stadens alla pubar måste ha gett ett eko som rungade över hela stan.
Och det var ju - förstås - Zlatan som gjorde målet. Vår magiske bolltrollare har hittat rätt i landslaget igen. Två matcher och två mål, trots att han inte spelat 90 minuter i någon av dem. Våran egen Zlatan Ibrahimovic. Halvtid och Zlatan kom aldrig ut på planen, istället valde "Lars-Roland" att spara honom och sätta in Markus Rosenberg på planen. Jag gillar Rosenberg, jag tycker han borde spela från start med magikern. Men att spela två kortväxta spelare mot Spanien när man har 1-1 och dessutom är det bättre laget funkar inte. Sverige var laget som hade spelövertaget i den första halvleken samt de hetaste chanserna. Men nästan allt anfallsspel handlade om Zlatan och hans förmåga att ta emot bollen och hålla i den på offensiv planhalva. Om man nödvändigtvis var tvungen att spara på Zlatan borde man ha flyttat upp Elmander på topp och ersatt Zlatan med en mittfältare istället. Elmander är den enda förutom Zlatan som kunde ha klarat av att ta emot bollen och hålla kvar den på offensiv planhalva mot Spaniens tuffa försvar.
Spanien tog förstås tag i matchen direkt i den andra halvleken. Det hade de förmodligen gjort även om Zlatan varit kvar på planen. Men utan en spelare på topp som kan hålla fast bollen på offensiv planhalva mot ett lag som Spanien tillät Sverige aldrig sig själva att komma in i matchen. Bollen kom hela tiden tillbaka i spansk ägo som gång på gång satte press på det svenska försvaret. När den värsta pressen väl var över och det bara återstod tio minuter av matchen fick våra "geniala" förbundskaptener idéen att ta ut en forward och sätta in en till mittfältare, för att försvara poängen som ett oavgjort resultat hade inneburit. Då hände det. Sverige tappar bollen i ett anfall och spanjorerna slår en boll i djupet på vindsnabbe David Villa, som kommer ensam i full fart mot våra mittbackar. Och ger man David Villa stora ytor mot två försvarare som inte är fullt lika snabba och rätt så klumpiga slutar det oftast bara på ett sätt - mål. Och visst, den lille spanjoren gjorde 2-1 med bara en och en halv minut kvar att spela. Sången inne på O'Learys (ja, stämningen var som om Sverige ledde med 3-0) blev till en enda stor tystnad. Det var tomma blickar överallt. Det var som om varenda människa slutade andas. Surt, sa räven, men nu spöar vi Ryssland på onsdag och tar revansch på Holland i kvartsfinalen. För ni minns väl förlusten i straffläggningen för fyra år sedan!?
EM tog upp så mycket att jag inte orkar skriva mer. Måste sova, ska ju upp halv sex och sedan iväg till jobbet. Sedan ska jag döma fotboll imorgon - igen. På tisdag är det dags för match i korpen. På onsdag ska jag döma fotboll igen, innan det är dags för matchen mot Ryssland. Måtte Zlatan vara frisk, utan honom blir det svårt. Usch!
God natt och sov så gott!
Nu har det äntlgen sparkat igång. EM i fotboll är väl ungefär halvvägs gånget och det har svettats en hel del framför TV-apparater på lite olika ställen. Och vi fick ju en så perfekt start på mästerskapet. 2-0 mot regerande mästarna Grekland, efter en övertygande insats, trots många val från förbundskapten Lars Lagerbäck som kan ifrågasättas. Och det såg ju så bra ut mot Spanien. Efter Spaniens ledningsmål i den första halvleken tog Sverige över matchen och var det klat bättre laget. Och visst kom det förlösande målet som betydde 1-1, målet som väckte hela O'Learys i Gävle. Jublet från stadens alla pubar måste ha gett ett eko som rungade över hela stan.
Och det var ju - förstås - Zlatan som gjorde målet. Vår magiske bolltrollare har hittat rätt i landslaget igen. Två matcher och två mål, trots att han inte spelat 90 minuter i någon av dem. Våran egen Zlatan Ibrahimovic. Halvtid och Zlatan kom aldrig ut på planen, istället valde "Lars-Roland" att spara honom och sätta in Markus Rosenberg på planen. Jag gillar Rosenberg, jag tycker han borde spela från start med magikern. Men att spela två kortväxta spelare mot Spanien när man har 1-1 och dessutom är det bättre laget funkar inte. Sverige var laget som hade spelövertaget i den första halvleken samt de hetaste chanserna. Men nästan allt anfallsspel handlade om Zlatan och hans förmåga att ta emot bollen och hålla i den på offensiv planhalva. Om man nödvändigtvis var tvungen att spara på Zlatan borde man ha flyttat upp Elmander på topp och ersatt Zlatan med en mittfältare istället. Elmander är den enda förutom Zlatan som kunde ha klarat av att ta emot bollen och hålla kvar den på offensiv planhalva mot Spaniens tuffa försvar.
Spanien tog förstås tag i matchen direkt i den andra halvleken. Det hade de förmodligen gjort även om Zlatan varit kvar på planen. Men utan en spelare på topp som kan hålla fast bollen på offensiv planhalva mot ett lag som Spanien tillät Sverige aldrig sig själva att komma in i matchen. Bollen kom hela tiden tillbaka i spansk ägo som gång på gång satte press på det svenska försvaret. När den värsta pressen väl var över och det bara återstod tio minuter av matchen fick våra "geniala" förbundskaptener idéen att ta ut en forward och sätta in en till mittfältare, för att försvara poängen som ett oavgjort resultat hade inneburit. Då hände det. Sverige tappar bollen i ett anfall och spanjorerna slår en boll i djupet på vindsnabbe David Villa, som kommer ensam i full fart mot våra mittbackar. Och ger man David Villa stora ytor mot två försvarare som inte är fullt lika snabba och rätt så klumpiga slutar det oftast bara på ett sätt - mål. Och visst, den lille spanjoren gjorde 2-1 med bara en och en halv minut kvar att spela. Sången inne på O'Learys (ja, stämningen var som om Sverige ledde med 3-0) blev till en enda stor tystnad. Det var tomma blickar överallt. Det var som om varenda människa slutade andas. Surt, sa räven, men nu spöar vi Ryssland på onsdag och tar revansch på Holland i kvartsfinalen. För ni minns väl förlusten i straffläggningen för fyra år sedan!?
EM tog upp så mycket att jag inte orkar skriva mer. Måste sova, ska ju upp halv sex och sedan iväg till jobbet. Sedan ska jag döma fotboll imorgon - igen. På tisdag är det dags för match i korpen. På onsdag ska jag döma fotboll igen, innan det är dags för matchen mot Ryssland. Måtte Zlatan vara frisk, utan honom blir det svårt. Usch!
God natt och sov så gott!
Kommentarer
Trackback
