Ett livstecken

Dagarna kommer och dagarna går. Just nu känns det som om tiden bara flyger iväg. Alldeles för fort dessutom. Det känns som att man inte hinner med att göra någonting man vill göra längre. Åtta timmars arbete, minst, varje dag och fyra träningar i veckan. Helgerna som ska vara fritiden går åt två matcher och ta igen sömn som det inte finns tid till i veckorna.

För ett par veckor sedan befann jag mig i London tillsammans med Kalle över en långhelg. Vi anlände onsdag kväll på Stansted Airport och kom tillbaka till Sverige på söndag kväll. Och tiden i London var helt underbar, när man kunde vara spontan och göra precis det man kände för i fyra hela dagar. Sova så länge man ville och gå och lägga sig så så sent man ville.

Tillbaka till verkligheten! Jobbet flyter visserligen på bra och jag trivs med arbetskollegorna. Tyvärr ska Kalle sluta om en månad, då ska han ut och resa i 3 månader. Det kommer att bli lite tomt utan Kalle, både på jobbet och på den lilla fritid man har. Jag skulle också vilja släppa allt och bara sticka iväg ett par månader, känns som att jag skulle behöva det ibland.

Innebandyn börjar ta form, både spelar- och tränarkarriären. Jag var lite tveksam till om jag skulle fortsätta spela med IK Sätra och byta till Gävle Södra istället. Träningar mellan 22-23 på måndagar och onsdagar är inget som lockar och speciellt inte när jag inte fick någon bra känsla i början av säsongen. Det jämförde jag med att spela tillsammans med brorsan igen och på riktigt bra träningstider. Det negativa med att byta? En divisions skillnad i seriesystemet - inte ett uppmuntrande steg om jag verkligen vill göra ett seriöst försök till att komma tillbaka till elitnivå igen efter min skada. Och det vill jag! Nu har känslan i IK Sätra blivit bättre och dessutom har det lossnat för både mig och laget, så jag har bestämt mig för att stanna.

Nu har det blivit dags att laga lite mat och se till att få i sig lite näring innan det är dags för träning ute i Sandviken. För er som har missat det är jag tränare för IBK Astons damlag som spelar i Division 2. Får se om jag hinner med att sova en timme eller två också innan det är dags att sätta sig på bussen.


Ha det bra allihopa, vi hörs!

PS. Ska försöka bli mer aktiv med bloggen igen och lovar dessutom ett inlägg om min "trip" till London innan helgen är över.

RSS 2.0