Ordentligt trött
Det blev visst bara fotboll senast jag skrev. Inte så konstigt kanske men hade ju tänkt få med lite annat också. Vi provar igen då. Det kan ju inte bli värre en fel, eller vad säger ni!?
Jobbet rullar på. Men det tar på kroppen att sova för lite. Det blev ju inte direkt bättre av att Sverige spelade mot Spanien i lördags. Perfekt tid för god mat & öl, vilket oftast leder till utgång som i lördags. Utgång kan ibland leda till något form av efterfest alternativt att man kommer hem sent av andra anledningar, vilket även var fallet den här gången. Sedan var det dags för korpmatch i söndags, så det blev uppstigning klockan 11:00. Blev väl inte mer än 6 timmars sömn.
Korpmatchen var ju heller ingen höjdare. Visserligen spelade vi riktigt bra men lyckades ändå förlora med 2-0. Vår första halvlek var underbar att skåda, vi rullade boll och skapade chanser - men bollen ville bara inte in i målet. Det kändes riktigt surt efteråt, att inte gnälla över att vi spelade dåligt efter en förlust. Normalt sett brukar vi inte ens vara nöjda när vi vinner för vi vet att vi kan spela mycket bättre. Den här matchen borde vi ha vunnit med tvåsiffrigt. Vi var fyra spelare som BORDE ha gjort tre eller fyra mål var.
Men idag fick vi revansch. Det var - i princip - samma lag som senast, med ett fåtal ändringar i laguppställningen. Efter knappt 10 minuter ledde vi med 3-0, vilket hade blivit 5-0 innan första halvlek var slut. I andra halvlek gjorde vi två ganska snabba mål, sedan började vi "leka fotboll". Vi vann till slut med 7-1, efter att våra motståndare fått in ett tröstmål i slutet av matchen. Vi var ett par grovmissar och ett rungande ribbskott ifrån tvåsiffrigt men idag hade vi åtminstone lite effektivitet vad gällde målskyttet. Då kan ni tänka er att vi skapade fler chanser när vi förlorade med 2-0 i söndags.
I övrigt trivs jag alldeles utmärkt med livet för tillfället. Förutom att den här lägenheten jag lever i behöver en ordentlig omgång av städning. Har tänkt att ta tag i det i helgen, börjar bli lite trist att bo i en enda stor röra. Den här röran blev ju inte bättre av att Niklas var hemma från Norge i helgen, det var förresten honom jag var ut på krogen med i lördags, och gav mig alla saker jag hade lämnat kvar i grannlandet. Tre fulla hockeytrunkar med kläder samt en baslåda, en dataskärm och en pokerväska. Och så förstås mina innebandyklubbor med tillhörande fodral!
Sen måste jag ju passa på att nämna Jennie, min nya vän. Även om hon kan vara lite retsam av sig ibland så har man aldrig tråkigt i hennes sällskap. Fick nästan andningsproblem av alla skratt-anfall senast vi umgicks. Och då hade hon det värre än vad jag hade. Kom precis på något som passar perfekt att säga; Sjuk humor, det är underbart! Sedan måste jag passa på att säga grattis i efterskott och tacka för tårtan!
Nu laddar jag batterierna för morgondagen. Ska strax hoppa i säng och drömma att Sverige fixar en repris från VM 1994 och spöar Ryssland med 3-1. Det tror jag stenhårt på! Zlatan fixar ledningsmålet i första halvlek, sedan prickar Ljungberg in 2-0 i andra halvlek. Ryssland kommer att reducera till 2-1 efter att Zlatan har blivit utbytt, sedan kontrar Sverige in 3-1 genom en inbytt Markus Rosenberg. Sedan tar vi revansch på Holland i kvartsfinalen!
Sov så gott allihopa, så får vi se vilket humör vi är på imorgon kväll efter fotbollen!
Titta - jag lever!
Nu har det äntlgen sparkat igång. EM i fotboll är väl ungefär halvvägs gånget och det har svettats en hel del framför TV-apparater på lite olika ställen. Och vi fick ju en så perfekt start på mästerskapet. 2-0 mot regerande mästarna Grekland, efter en övertygande insats, trots många val från förbundskapten Lars Lagerbäck som kan ifrågasättas. Och det såg ju så bra ut mot Spanien. Efter Spaniens ledningsmål i den första halvleken tog Sverige över matchen och var det klat bättre laget. Och visst kom det förlösande målet som betydde 1-1, målet som väckte hela O'Learys i Gävle. Jublet från stadens alla pubar måste ha gett ett eko som rungade över hela stan.
Och det var ju - förstås - Zlatan som gjorde målet. Vår magiske bolltrollare har hittat rätt i landslaget igen. Två matcher och två mål, trots att han inte spelat 90 minuter i någon av dem. Våran egen Zlatan Ibrahimovic. Halvtid och Zlatan kom aldrig ut på planen, istället valde "Lars-Roland" att spara honom och sätta in Markus Rosenberg på planen. Jag gillar Rosenberg, jag tycker han borde spela från start med magikern. Men att spela två kortväxta spelare mot Spanien när man har 1-1 och dessutom är det bättre laget funkar inte. Sverige var laget som hade spelövertaget i den första halvleken samt de hetaste chanserna. Men nästan allt anfallsspel handlade om Zlatan och hans förmåga att ta emot bollen och hålla i den på offensiv planhalva. Om man nödvändigtvis var tvungen att spara på Zlatan borde man ha flyttat upp Elmander på topp och ersatt Zlatan med en mittfältare istället. Elmander är den enda förutom Zlatan som kunde ha klarat av att ta emot bollen och hålla kvar den på offensiv planhalva mot Spaniens tuffa försvar.
Spanien tog förstås tag i matchen direkt i den andra halvleken. Det hade de förmodligen gjort även om Zlatan varit kvar på planen. Men utan en spelare på topp som kan hålla fast bollen på offensiv planhalva mot ett lag som Spanien tillät Sverige aldrig sig själva att komma in i matchen. Bollen kom hela tiden tillbaka i spansk ägo som gång på gång satte press på det svenska försvaret. När den värsta pressen väl var över och det bara återstod tio minuter av matchen fick våra "geniala" förbundskaptener idéen att ta ut en forward och sätta in en till mittfältare, för att försvara poängen som ett oavgjort resultat hade inneburit. Då hände det. Sverige tappar bollen i ett anfall och spanjorerna slår en boll i djupet på vindsnabbe David Villa, som kommer ensam i full fart mot våra mittbackar. Och ger man David Villa stora ytor mot två försvarare som inte är fullt lika snabba och rätt så klumpiga slutar det oftast bara på ett sätt - mål. Och visst, den lille spanjoren gjorde 2-1 med bara en och en halv minut kvar att spela. Sången inne på O'Learys (ja, stämningen var som om Sverige ledde med 3-0) blev till en enda stor tystnad. Det var tomma blickar överallt. Det var som om varenda människa slutade andas. Surt, sa räven, men nu spöar vi Ryssland på onsdag och tar revansch på Holland i kvartsfinalen. För ni minns väl förlusten i straffläggningen för fyra år sedan!?
EM tog upp så mycket att jag inte orkar skriva mer. Måste sova, ska ju upp halv sex och sedan iväg till jobbet. Sedan ska jag döma fotboll imorgon - igen. På tisdag är det dags för match i korpen. På onsdag ska jag döma fotboll igen, innan det är dags för matchen mot Ryssland. Måtte Zlatan vara frisk, utan honom blir det svårt. Usch!
God natt och sov så gott!
Långhelg
En lite varierande arbetsvecka har gått till ända. Igår och idag var inte speciellt roliga. Eftersom att imorgon är en röd dag skulle alla städer, som normalt sett får sina leveranser på fredagar, få sina leveranser idag istället. Så det blev tre dagars leveranser på två arbetsdagar. Och det blev otroligt tajt med tid, det vill jag lova. Men nu är veckan som sagt över, så nu är det bekymmer-fritt tills på måndag. Haha, trodde ni på det?
Det är makalöst vad en människa kan ställa till i huvudet på en annan människa. Det går liksom inte att glömma. Allting var ju så bra. Eller? Det verkade som det iaf. Sedan var det som om en bomb föll ner, rätt i huvudet på mig. Hur ska man bete sig? Nu verkar precis allting vara precis tvärtemot vad det var - inte alls bra! Det är stelt, försiktigt och rent åt skogen. Helt ärligt känns det som ett två-årigt bakslag. I never saw it coming.
Men nu har jag åtminstone perioder då jag kan tänka på annat. Framförallt de senaste dagarna när jag har kunnat prata av mig med min nya bekantskap. Alltid trevligt med nya vänner men extra trevligt när man träffar någon som man känner att man har känt i flera år. Någon som verkar ha samma syn på livet. Precis likadana åsikter. Nu får du inte vara anonym längre Jennie, fast det kanske inte spelar så stor roll. Tack för kaffet, förresten!
Ska försöka fixa mig någonting att äta nu. Håller på att hungrar ihjäl. Måste trappa ner lite på min dömning snart om jag ska hinna äta ordentligt mellan jobb och matcher. Eller åtminstone se till att få matcher i stan och inte en eller ett par mil härifrån. Det tar så otroligt mycket tid. Måste göra någonting åt situationen i alla fall. Puh!
Nästa vecka har jag planerat att börja träna efter jobbet. På gym alltså. Det är nog försent för Beach 2008 men det kvittar. Ta mig för den jag är eller låt mig vara. Gymmet jag ska börja träna på håller väl inte högsta kvalitet men det kvittar. Allting som behövs finns där, dessutom är det billigt och bara några hundra meter från jobbet. Hur smidigt som helst. Får förhoppningsvis med mig en arbetskamrat på träningspassen från och med juli, dessutom.
Nu får det räcka. Nu väntar mat. Nu väntar sömn, eller åtminstone ett försök till att somna. Sedan väntar uppvaknandet. Blir förmodligen runt lunchtid imorgon. Men jag skulle inte klaga om jag inte vaknar förrän klockan 05:30 på måndag morgon, redo för en ny arbetsvecka. Har inget sug för helgen alls. Tragiskt!
Sov gott allesammans och ha en trevlig långhelg!
Resmål: okänt
Dags igen då
Helgen blev faktiskt en riktig hit. Fredagen var väl iofs inte alltför märkvärdig men det gjorde inte så mycket. Lördagen blev desto märkvärdigare. Klockan 13:10 blev jag hämtad hemma, sen bar resan av mot Åmot. På schemat stod ytterliggare en domaruppgift. Sprang på linjen och vinkade i 90 minuter i ett kommun-derby mellan Åmot och Lingbo. Det gick faktiskt riktigt bra för mig, fick massor av beröm av den rutinerade huvuddomaren. För stackars Sandra och hennes bror var det inte lika skojigt, Åmot förlode med 4-1.
Sedan bar det av direkt till firmafest. Vi skulle avtacka en kollega som gjorde sin sista arbetsdag i fredags - efter tolv långa år. En annan sträckte fram handen och tackade för fyra trevliga veckor. Det dracks öl och sprit och socialiserades. Sedan bar det av till Heartbreak. Hela kvällen var trevlig och riktigt lyckad.
Igår stod ytterliggare en ny match på schemat. Och ytterliggare 90 minuters springande efter en linje. Den här gången var det en match i Juniorallsvenskan mellan Hille och Älgarna från Härnösand. Allt gick prima den här gången också. Sedan bar det av ut till Ockelbo på kvällen, för att hjälpa Sandra med hennes dator. Den verkade inte riktigt vilja vara med i början men till slut fick jag ordning på den.
Så idag blev det tidig uppgång för att hinna hem till jobbet. Det gick sådär. Blev en kvart försenad, vilket innebar att jag blev utan eftermiddagsfika. Det var bara att välja mellan förmiddagen och eftermiddagen. Ganska enkelt val när jag visste att mackan jag köpte och en kopp kaffe var något jag verkligen behövde innan lunch. Nu ikväll har jag varit och storhandlat med mamma. Och då menar jag verkligen storhandlat. Nu finns det knappt någon plats i kyl, frys eller skafferi. Skönt att ha köpt mat som räcker åtminstone månaden ut.
Var ut och promenerade en sväng efter jobbet idag också. Höll på att glömma det. Pratade lite med en bekant som jag egentligen aldrig har träffat innan jag skulle ut och gå, så jag fick sällskap. Det blev ungefär en timmes promenad, en ganska lång bit alltså. Det pratades lite skit och mycket innebandy!
I morgon är det dags för seriepremiär i Korpen. Och gissa om det är ett taggat Gudfadern. Efter fiaskot i cupen, där det blev sorti i åttondelen, tänker vi visa att vi blir att räkna med detta år. Funderar på ett par nya fotbollsskor efter jobbet i morgon, om jag hinner med en sväng på stan. Vi får helt enkelt se!
Nu ska soporna ut, väl mött om en stund igen!
